Frimärkssamlare

Jag har alltid haft svårigheter med att ta till mig konst med tydliga politiska inslag. Oftast för att det faller platt och när jag förväntar mig ett knytnäveslag i magen så lämnas man tom på intryck. Just nu visas en utställning med den tyske bortgångne konstnären KP Brehmer på Milliken Gallery. Alla målningar och teckningar kan kopplas till någon samhällsföreteelse såsom trafikolyckor, den tyska flaggans färger eller nazisternas fångkategorisering i deras koncentrationsläger.Breherms teckningar och målningar ger visserligen inga uppvaknande örfilar men däremot väcker de ett intresse i mig att fundera över relationen estetik och politik och hur viktig den var. Systematiseringen gör det ännu jävligare. Brehmer skriker inte, vilket känns befriande. Samtidigt attraheras jag av hans bilder som rent form- och färgmässigt väcker ha-begäret, det gör mig lite illamående men det lämnar mig åtminstone inte tom.