Det svåra i att berätta om det sjukaste i samhället

På Galleri Jonas Kleerup visas till på söndag den stockholmbaserade konstnären Sean Roggs installation WOLF ram. I det tjugo minuter långa videoverket slår två barn sönder ett hus tills allt är förstört och de har eldat ner det till grunden. WOLF ram utgår från Roggs tidigare verk WOOD där han skildrar hur minderåriga kriminella bestraffas i en viss del av Sverige genom att deras familjers hus bränns ner.

Den här bakgrundsinformationen växer i huvudet medan jag ser på videon och den tillhörande installationen. Det hela känns övertydligt och färdigläst innan jag riktigt tittat på det hela. Verket blir sekundärt när den sociala fråga som tas upp skaver som en nagel i ögat. Innehållet överskuggar helt formen. Upplevde lite samma sak med Ann-Sofi Sidéns Vid sidan om när den visades på Bonniers konsthall. Verket var gripande inte för gestaltningens kvalitéer utan för att själva att själva fenomenet med spädbarnsinkast var så ofattbart. Det behöver inte vara något dåligt men det är ett annat sätt att ta med sig ett konstverk på.

Fick igår en inbjudan till ett samtal torsdag 16 april, 18.30, där Rogg förklarar sitt verk. Jag hade nog sett det estetiska i WOLF ram bättre utan någon förklaring alls, men tänkt mindre på medeltida mobbar utanför Uppsala.