Konstfack sjunker men esteterna räddas

En dålig sak och en bra. Att en konsthögskola tar in jurister för att i förhand granska verk innan de når offentligheten är censur som vad jag vet inte sett sitt like någon annanstans. Ett av argumenten för att just Konstfack måste ta till dessa kontrollmekanismer är att skolan just nu är så hårt granskad av medierna. Jag ser det snarare som ett skäl till att försvara konststudenternas rätt att bli fällda först när de faktiskt brutit mot lagen, och inte stoppas innan. Den juridiska granskningen luktar desperation, publikfrieri och bakåtsträvande. Konstfack är skrämda till lydnad och rektor Ivar Björkman ter sig så ryggradslös att frågan om han kan vara kvar på sin post är mer aktuell än den tröttsamma diskussionen om konstens provokationer. Mejans Måns Wrange tar avstånd från granskningen, SvD:s Clemens Poellinger ifrågasätter rimligheten i det hela och DN:s Lisa Bjurwald ber Konstfack släppa den kreativa nödbromsen. Konstfacks ledning verkar inte ens lyckas med att vända kappan efter vinden.

Den bra saken är att det återigen finns hopp för att skapa ännu en generation underbetalda kulturarbetare. Gymnasieutredningen som kom under förra året föreslog en nedläggning av det estetiska programmet. Efter idogt opinionsarbete och otaliga remissvar från bland annat den bildpedagogiska institutionen på Konstfack, har det nu i dagarna läckt att det i gymnasiepropositionen som kommer i maj finns med ett estetiskt program igen. Heja framtiden!