Voyeurism med existentiella anspråk

“Motsättningen mellan fullskaligt ljud och en helt tyst bild är viktig för mig, för däremellan finns du, som upplever detta snitt som öppnar för möjligheter till förståelse.”  -Smadar Dreyfus, ur Magasin 3s utställningskatalog.

Jag var och såg Smadar Dreyfus utställning på Magasin 3 nu i dagarna. När jag steg in i mörkret och slängde ett öga på det första verket “360 degrees” från 2007, (27 min) tänkte jag direkt att jag inte orkar sitta här i 27 min. Efter 2 min överfölls jag av mina tankar och fastnade på bänken. Videoverket är filmat på en strand mellan Tel Aviv och Jaffa där människor flanerar och umgås. Kameran sveper fram väldigt sakta i realtid från en fast punkt 360 grader bland folkvimlet till ljuden av samma plats fast inspelat åt motsatt håll av vad jag får se. Mina tankar strömmar fram och tillbaka genom bilden och ljudets separation och tvingar mig till ett intensivt betraktande samtidigt som jag överaskas av min egen lättnad över att inte själv bli betraktad. En slags voyeurism med existentiella anspråk snarare än sexuella. Genom att tvinga betraktaren att betrakta den vardagliga interaktionen på en välbesökt mötesplats utan någon berättelse problematiserar Dreyfus svårigheten att berätta om verkligheten fritt från dokumentära konventioner. Någonstans bland alla dessa anonyma människor finns även jag och jag är precis lika delaktig i verklighetens tillblivelse som vilket som helst flanerande subjekt.

Ps. Imorgon den 27 oktober kl 19 kommer Anne Karpf att hålla ett föredrag om röstens betydelse i Dreyfus verk ”Mothers day” på Magasin 3. Det kan nog bli intressant. Utställning håller på tom 13 december.